När datorn startas läser BIOSet sektor 0 (känt som MBR - Master Boot Record) från den första hårddisken (eller från diskett) och hoppar till koden som finns där -- normalt någon bootstrap-laddare. Dessa små bootstrap-program som hittas där har typiskt inga egna drivrutiner för hårddiskar och använder BIOS-tjänster. Detta innebär att en Linux-kärna bara kan laddas om den i sin helhet ligger inom de 1024 första cylindrarna.
Detta problem är enkelt att lösa: se till att kärnan (och möjligen andra filer som används under uppstart, som till exempel map-filer till LILO), ligger på en partition som i sin helhet ligger inom de 1024 första cylindrarna på en hårddisk som BIOS kan komma åt -- förmodligen innebär detta den första eller andra hårddisken.
En annan sak är att bootblocksladdaren och BIOS måste vara överens om
vilken geometri hårddisken har. Det kan hjälpa att ge parametern
"linear" till LILO. Mer information om det längre ner.